Från hat, irritation, osäkerhet och förvirrade tankar till något värmande, stärkande och kärleksfullt. Övergången är en räddning. Osäkerheten är stor, fast den egentligen inte borde. Osäkerheten tar över, även fast man står emot.  Även fast man tänker till och innerst inne vet vad som är på riktigt. Ibland är utvägen otydlig och när man väl finner den så leder den så långt bort att man skulle ge allt för att få stanna för evigt. Men sällan håller det, tillslut är man vilse igen, då tankarna anfaller ännu en gång. Då man får fortsätta att leta tills vägen som räddar en visar en möjlighet.