Jag kan inte läsa av mig själv, jag förstår inte hur jag känner. Varför gör jag allt så svårt för mig själv? När jag närmer mig, när stigen mot målet snart är slut så händer någonting inom mig som sätter stopp. Utan att få mig ledsen. Men som däremot ger mig en hel del funderingar och irritation. En djup suck.