livet är till för att lära sig ta svåra beslut. jag vet hur det känns när man inte vet vad man ska göra, när man inte har någon aning. jag är med om det hela tiden. jag vill vara snäll, jag vill kunna ta emot dina ursäkter men det går inte alltid. det har hänt för många gånger nu, vi klarade det inte. det är så jävla hårt att ta dom stegen jag kämpar för att kunna ta. jag är helt ärlig nu när jag säger att jag är ledsen, att jag känner mig dålig. men endå vill jag inte ta dig tillbaka. även hur mycket jag tycker om dig, hur mycket jag saknar dig när du inte är här och hur mycket jag vill ha dig som min så går det inte längre. jag är så ledsen. jag borde inte skriva det här, jag borde inte ens förklara mig här men att lätta på hjärtat genom bloggen kan vara skönt.. jag saknar dig redan men jag ska klara mig nu. jag hoppas att du förstår..
<3