Ni gör mig orolig, även fast jag egentligen kanske inte borde bry mig så mycket.
Tankarna slutar inte snurra i mitt huvud, då man tycker att jag kanske borde tänka mindre.
Det känns så mycket större än vad det kanske är, jag vill bara inte tappa er. Hur konstigt det än låter. Vad har ni ställt till med, lös det fort innan saknandet börjar.